Skedena i Helsingfors äldsta trähus gav överraskningar
Forskare vid stadsmuseet har utgående från nya perspektiv och källor forskat i skedena kring Sprutmästarens gård. Fynden presenteras i en ny bok där invånarnas öden öppnar sig gripande och färgstarka. Även mindre detaljer i de välbevarade byggnaderna berättar sin sägen på två språk i boken med rikliga illustrationer.
De äldsta bostadshusen i trä i Helsingfors stadskärna finns på Kristiansgatan 12 i Kronohagen. Husen byggdes 1816 och är en värdefull rest av det Helsingfors dominerat av trähus på 1800-talet som nästan helt begravdes under stenkvarter på 1900-talet. Dagens helsingforsare har blivit bekanta med adressen, eftersom stadsmuseet år 1980 öppnade ett hemmuseum där, kallat för Sprutmästarens gård. Under decennierna har museet nått särskild popularitet hos barngrupper och även blivit ett besöksmål för mången vuxen, särskilt i juletider.
Ny forskning ändrade husets historia
När museet färdigställdes på 1970-talet blev byggnaderna och ägarna till dem utforskade, men många frågor blev öppna och de har redan länge förbryllat både besökare och personalen. Stadsmuseets nya bok ger svar på frågorna. När den skrevs har man utnyttjat såväl tidigare mindre uppmärksammat material som nya forskningsresultat och synvinklar. Man hittade förvånansvärt många, tidigare okända källor och de gjorde att uppfattningen om skedena på Kristiansgatan 12 ändrades väsentligt.
Den första ägaren till Kristiansgatan 12 var sjömansänkan Christina Wörtin. Hon har förmodats även ha låtit bygga husen, fastän man har förundrat sig över hur den fattiga åldringen, som under sina sista år var sängbunden, hade möjligheter till det. En ovanlig och fascinerande historia i bakgrunden har nu avslöjats, där bland annat en adlig rysk officer, ett icke ståndsmässigt äktenskap, en lömsk förmyndare och en invecklad rättssak figurerar.
Det nuvarande hemmuseet visar boendet för sprutmästare Alexander Wickholms familj omkring 1860. Nu känner man även bättre till skedena för familjen Wickholm. En berättelse har ritats upp om en driftig och ambitiös ung man från anspråkslösa förhållanden som lyckades skapa sig en lång karriär som en lägre tjänsteman hos staden och vid sidan av detta en betydlig förmögenhet som gårdsägare. Livet för avkomlingarna präglades av sjukdomar och otur, trots förmögenheten.
Alexander Wickholms dotterdotter, danskonstnärinnan Martta Bröyer, får stor och välförtjänt uppmärksamhet i boken. Hon slog, utöver att vara en säregen, tidig betydelsefull representant för modern dans, även segt vakt om släktgården och räddade den. Sprutmästarens gård fortsätter i dag detta banbrytande arbete.
En säregen byggnad
Huset, som ursprungligen restes på Brobergets steniga sluttning i utkanten av Helsingfors, var med sina sal och kammare ett exceptionellt, ståndsmässigt boningshus bland sjömanskåkarna i grannskapet. Byggnaden har föga ändrats på 200 år och den bevarar även rikligt med gamla skikt. Med hjälp av dem beskriver boken hur boendet förändrades i Helsingfors då husen var i trä. Efter att ha läst boken ser man Sprutmästarens gård med nya ögon och besöket på museet blir en djupare inlevelse.
Diskussionstillfälle på Helsingfors stadsmuseum onsdag 8.12 kl. 18
Panu Savolainen, bitr. professor vid Aaltouniversitetet, diskuterar med författarna om tankarna och frågorna som boken om Sprutmästarens gård har väckt. Av författarna deltar forskare Jere Jäppinen, serviceansvarig Anne Rysti och arkitekt Mikko Lindqvist i diskussionen. Inträdet till diskussionstillfället är fritt.
Sprutmästarens gård. Bild: Maija Astikainen / Helsingin kaupunginmuseo
